Inte den enligt Peter Weiss. Som beskriver ett tänkande och handlande, helt och hållet inriktat på motstånd mot det fascistiska förtrycket. Tanken att konsten kan och bör ha en funktion, i den politiska kampen. 

Tar ner det hela till en betydligt lägre nivå. Till enkla funderingar kring mig och mitt och glömmer bort estetiken. Ge mig motvind, ge mig mothugg, ge mig motstånd, ge mig allt som börjar på mot. Det kan jag ta. Viker mig framåt, kämpar mot blåsten och biter ihop. Går jag på en nit, reser jag mig upp och ser nya möjligheter, i något annat. Gott så, det fungerar för mig. 

Däremot blir jag totalt ställd, av beröm och komplimanger. Förbryllad vet jag inte hur jag ska bemöta dylikt. Jag är inte rustad. Tycker tack är ett klent sätt att säga tack på. Bumerangkomplimanger och emojis, än klenare. Finns det träningsläger för dessa mina brister? Borde kanske satsa på att förekomma, för att hamna i någon sorts jämnvikt.

Ställd/Iristerisk

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s