Hade jag tänkt ha mina resonemang med här. Han har ju häckat där på min axel genom livet och haft sina påträngande åsikter om, vad jag ska göra och inte göra. Tänkte läxa upp honom, säga åt honom saker som Kissa och gå och lägg dig, jaja tjöta, ”Hey! You! Get off of mu cloud!”, när han kom där med sin pekpinne. Men vi har på något sätt kommit närmre varandra, Luther och jag. Vi har försonats.

Om man nu ska ha en teori, kring hur detta gått till, så har jag det. Jag har teorier om det mesta, men redovisar bara den, som platsar hos Luther och mig. Hos oss platsar följande enkla, hemmabygge på teorifronten. Jobbar man häcken av sig, blir det synnerligen betungande med ytterligare krav. Numera är häcken fast förankrad, då kan man behöva en och annan påminnelse för att lyfta densamma och få saker och ting gjorda. Luther får i stället en instämmande kommentar och ett tack, för att han håller igång mig.

För att komplicera och det vill man ju, kollade jag upp denne Luther. Omvärdering pågår, kring det där med axeln. Får fördjupa mig lite i den mannens liv. Kan komma mer Luther framöver.

Omtänksam/Iristerisk

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s