Håller man sig med. I olika prisklasser. Snygga eller mindre snygga, funktionella eller mindre funktionella. Saker som ska ge identitet och kanske status, visa grupptillhörighet eller skilja från mängden. En del är synnerligen tidsbundna och i backspegeln pekar de ut den tidens smaklökar. Andra är klassiker och stannar kvar, eller går bara ur tiden så sakteliga. Tatueringar sitter där de sitter och är inte lika lätta att byta ut som ett örhänge eller en väska. Bilar och andra fordon, hör i viss mån också till skaran av identitetsskapare.

Så var det ju det där med djur, hundar framförallt. Man tänker sig väl i första hand något i stil med Bruiser Woods i Legally Blond. På min näthinna finns för evigt fastetsat, sedan mitten av 70-talet, en fransk otroligt elegant kvinna. Som tagen ur Vogue. Tänk er svart chiffong, lång urringad klänning och en svart hatt, stor som ett kvarnhjul. Denna tjusiga dam defilerade strandpromenaden fram i Donville les Baines, iförd en noga utvald accessoar. En grand danois. Hela uppenbarelsen signalerade makt och rikedom, fullständigt ouppnåeligt. Särskilt för en fattig resenär, iklädd en secondhand-outfit.

Hon skulle ha stannat på strandpromenaden, men det gjorde hon inte. I sanden, på stranden, fanns några hon kände och dit tog hon sig. Glidande. På stranden höll ovan nämnda, mindre ouppnåeliga resenär till, men även lösspringande jyckar av okänt ursprung. Hundar gör vad hundar brukar göra, om de får tillfälle till det. De nosar på varandra, både här och där, mest där. Bara det var att nagga elegansen i kanten, det ska inte nosas. Värre blev det. Den lösspringande, visade sig vara lössläppt och gav inviter den stora accessoaren inte kunde motstå. Han var inte nogräknad med ursprung, bjuds det så är det fägnat. Matte var av en diametralt annan åsikt och slet i sitt anletes svett, för att avvärja alla närmanden. Elegansen fick sig ytterligare törnar och det hela slutade med att damen i fråga, så gott det gick, bar iväg jycken från stranden.

Man kan undra vad efterspelet blev? Ganska troligt är väl att jycken byttes ut mot en mindre modell, som gick att förvara i en Hermèsväska. Resenären kände sig i vilket fall, ett litet steg närmare den ouppnåeliga.

Åskådare/Iristerisk

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s