Har jag haft, någon gång i mina tiders begynnelse, eller i alla fall mitt arbetslivs. Ett snyggt och praktiskt plagg, som ingav respekt och signalerade vad jag sysslade med.

S Denier

Nu snackar vi anno 1937, på den tiden behövdes strumpinformation. Ett inte helt riskfritt yrke. Man skulle helst traska på i ullstrumporna, som man alltid gjort. Framför allt opponerade sig män, som ju inte var målgruppen, mot förändringar. De hade inte haft några problem med ullstrumpor.

Som ny och ambitiös inför min arbetsuppgift möttes jag av skepsis, från vissa mer etablerade arbetskamrater, som ifrågasatte mina arbetsmetoder. En kvinnlig kollegas make, som avslöjats med diverse oegentligheter, satt igång cirkusen.

K IsvallK Isvall

Man tog ställning för eller emot, eller inte alls. Förändra eller inte, bliv vid din läst eller gå. Det gjordes uttalanden, eller hölls tyst och företaget började mest likna en gammal stoppad ullstrumpa. En av de manliga kollegorna skrek som en stucken gris och hade alls inte märkt några oegentligheter. Rykten gick om spel under täcket och krängande av strumpor på eget bevåg.

E Engdahl

Situationen blev ohållbar. Omorganisation var av nöden tvungen och jag fick gå. Men det finns annat i livet, än strumpinformation. Förvisso.

Bärare/Iristerisk

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s